2014. Alldeles upprymda, en antydan till känsla av göra något förbjudet. Nyblivna tonåringar som gläntar på en värld tillhörande äldre tonåringar, rentav vuxna. Vi doftar på Victoria’s Secrets body mists. Nya erövringar – en julklapp kanske? En doft blev rätt, en annan tydliggör mammorna inte har koll på vilka dofter det ska vara. Det är 2014 och Victoria’s Sectrets body mists bär inte bara sin fysiska doft. De doftar trendernas USA. De doftar snygga youtubers med inspirerande och färgglada instagramflöden.
Det är fortfarande under sociala mediernas utvecklingsfas. Ordet influencer har ännu inte uppfunnits. Verkligt stora konton gör ännu inte karriär, utan lever ett tag på berömmelsen och hypen, innan de tog sig ut till de riktiga tv-kanalerna och uppdragen. William Spetz, Keyyo, Misslissibell. Sociala medier är inte ett jobb och en lukrativ marknad, utan känslan av festival, en frivillig skvallertidning, där alla är inbjudna att ta del av högt och lågt ur livet som kusiner, klasskompisar och i bästa fall syskon publicerar. Sociala medier är en virtuell fritidsgård och ett intresse, en plats att skvallra, spionera, vinna populäritet, utforska sin identitet, då och då mobba eller bli mobbad (vem tyckte att dislike-knappen var ett lämpligt verktyg att sätta i händerna på fjortonårigar med veckoliga draman och populäritetsstrider?!). Victoria’s Secret blir doften till bilder av färgglada converse i cirklar, bilder på starbucksmuggar, BFF-selfies med infinitytecken och hjärtan gjorda med armar och flätor. Sociala medier är ett löfte om ett tonårs-USA där tonåringarna var mer tonåriga, ungdomen friare och snyggare.
USA. Wow. När någon ska till New York får den agera langare av billiga produkter från Victoria’s Secret, Hollister och Abercrombie. Som fjortiskoks, med highen från känslan av att vara inne, inte bara i Sverige, utan globalt. Med dofterna från body mists blir man tonåring på riktigt, som att genomgå en doftmässig metamorfos från barn till tonåring, från flicka till tjej. De introducerar en ny dimension av livet, en plötslig insikt: skönhet är inte bara något man har (eller inte), utan något man kan förvärva, en förmåga att lära sig och en sak att köpa. Dofterna blir symboliska klenoder, ett skrytbygge tjejer emellan. Att kunna alla namnen. A rada upp största möjliga samling på en hylla, som en regnbåge i alla Victorias färger. Jävlar i mig vad jag minns avundsjukan och känslan av värdelöshet av att inte äga en body mist.
Det som skilde Victoria’s Secrets dofter från det man kunde köpa från Hollister, Brandy Melville, Ben&Jerry’s och trendgelikar, var att de inte bara var en tjejfråga, utan en biljett till killarnas uppmärksamhet. Outtalat var en spray body mist att försiktigt, modigt göra inträde på kärleksscenen. Med en doft meddela alla killar: jag är tillgänglig! Även det såklart en statusmarkör tjejer emellan; det här var på den tiden då man kunde vinna status av att vara beundrad av killar, i bästa fall ha en pojkvän. (Som om man var riktigt lyckligt lottad till och med var med i ens profilbild eller hade nämnt ens namn i sin Instagram caption!!).
Med tiden uppstod en mer fragmenterad stilbild med större individualitet och subgrupper, utan en tydligt gruppöverskridande THE THING. Var det att jag blev äldre, eller förändrades samhället i hur trender fungerar? Har dagens fjortonåringar något motsvarande? Finns det något som hela deras generation godtyckligt utnämnt till en så central del av livet att de kan höja sin sociala ranking i klassen, bara genom att ha något? Eller är gemensamma trendernas tid över? Isåfall kunde kanske Coconut Passion upphöjas till relik. Jag kan fortfarande känna igen vaniljdoften på hundra meters avstånd, som en bris av 2014.
Lämna ett svar